Kändis 1948 och kändis 2021... Från Tidningen Se till Omni och P4 Extra😊

Den här bilden är från tidningen Se, nr 44 1948 och den första inofficiella nordiska damlandskampen i orientering. Det var under efterkrigstiden och Sveriges skogsflickor anordnade då denna inofficiella nordiska landskamp som gick av stapeln i Alingsås.

Det var ingen uttagning utan det var fritt att anmäla sig. Stina Johansson och Lena tyckte det lät spännande så de anmälde sig. Stina var damfrisörska och arbetade även lördagar och när hon slutat för dagen tog Lena och Stina tåget till Göteborg för vidare resa till Alingsås. Det blev sen kväll och tåget gick inte hela vägen till Alingsås utan de hamnade tillsammans med ett gäng journalister som förbarmade sig över dem och tog dem med sig i sin taxi. 

Övernattning på hårt underlag tillsammans med övriga ca 150 tjejer och sen tävling dagen därpå. Lena hade startnummer 13 och hennes tid räckte mycket oväntat till en tredjeplats. Deltagarna hade med sig priser som de skänkte, bl a spettkakor från Skåne. Lena fick ett smörtråg från Hälsingland. Och hamnade som sagt på bild i Se.

Tidningen Se var ju speciell, på den här tiden kanske på gränsen till oanständig, och det var nog inte helt vanligt med sportreportage i tidningen. Lena fick många kommentarer efter bilden😊. Omslagsbilden från detta nummer av Se hade nog inte klarat granskningen idag:

                                                

Och så till VM för veteraner i Ungern 2021. Där tog Lena 3 guldmedaljer och uppmärksamheten blev otrolig. Alldeles för mycket enligt Lena eftersom hon var ensam i klassen men många imponeras nog av att man vid 95 års ålder kan göra en sådan resa och prestation. Det blev intervju i P4 extra och en mängd reportage i olika tidningar. Och så en av huvudnyheterna på Omni och Svt i konkurrens med Stefan Löfven 😊

Lena och lammet

Trots att de bodde långt ifrån varandra (ca en mil) och att det var cykel som gällde så lekte Lena och dubbelkusinen Alice mycket med varandra. Det var inte en dag då och då utan de bodde hos varandra i veckor. Hur deras mödrar administrerade det hela vet Lena inte för telefon hade de ju ännu inte. 

Alice bodde i Långalt vilket var mycket spännande för Lena. Alices mor Astrid (som var både moster och faster till Lena) hade ju affär och där hände alltid saker. De saluförde allehanda saker, även blandade karameller 😊. Många kunder kom till affären och Lena har först nu förstått vilken duktig affärskvinna Astrid var. 

En av kunderna kallades allmänt för Hönsa-Josef. Han var ett original men en väldigt snäll man. Alice och Lena besökte honom gärna. Hönsa-Josef var en stor djurvän och hade även får. Vid ett tillfälle hade han ett litet lamm vars mor hade dött. Josef födde upp det lilla lammet med nappflaska och det hade sin sovplats hos Josef i utdragssoffan. 

Alice och Lena blev mycket förtjusta i det lilla lammet och Lena frågade om hon inte kunde få köpa det för 10 kronor. Efter några dagars betänketid gick Josef med på detta och då kom ju frågan hur Lena skulle få hem det lilla lammet till Fälleberga.  Nöden är uppfinningarnas moder och en margarinlåda av trä, ca 30x20 cm, blev lösningen. Med lite halm i botten blev det perfekt för lammet.

Med lammet och margarinlådan på pakethållaren gav sig Alice och Lena iväg på cykelturen till Fälleberga. Lena kommer inte ihåg om det blev någon uppståndelse över hennes överraskande köp utan lammet blev snabbt hela familjens kelgris och fungerade nästan som en hund. En varm sommardag skulle Lenas far cykla ett ärende till Boda, ca en halv mil bort. Efter ett tag hörde han ett flåsande bakom sig. Det var det lilla lammet som hade sprungit efter honom. 

Så småningom tyckte de att fårfamiljen skulle utökas och en bagge inköptes och snart hade de flera får. Det gick inte att lämna köksdörren öppen för fåren var väldigt sällskapliga.  När de fick chansen så rusade de in i köket och bort till en ormbunke där de tuggade i sig bladen. Ibland blev de lite nervösa vilket resulterade i lortar på golvet.

En speciell händelse var när det kom tre pälsklädda damer från Jehovas vittne och ville frälsa Lena och familjen. Fåren, som ju alltid sprang lösa, började intressera sig för deras pälsar och började stånga och böka på dem och damerna kunde inte fort nog komma från Fälleberga. 

Lenas mor Elin var duktig på att karda och spinna så det blev många bra och varma sockor till hela släkten. Dock har Lena inget minne av de åt fårstek. Man äter ju inte upp sina vänner.

(Bilden är från ett senare tillfälle. Lena var i 10-12årsåldern i berättelsen ovan)

En härlig berättelse från slutet av 1940-talet

Verkligen olika förutsättningar då och nu😊.

Lena tillsammans med tre juniorer från Tockarp skulle på träningsläger i Arkelstorp. Det var cykel som gällde för att ta sig dit. 7,4 mil - enkel resa!!! Lena cyklade först till Skånes Fagerhult och övernattade hos kusinen Maj innan hon tillsammans med de tre juniorerna skulle bege sig till Breanäs. Från hemmet i Fälleberga till Fagerhult är det 12 km.

Dagen efter blev det en cykeltur till Arkelstorp på drygt 6 mil med packning och allt på sin begagnade cykel.  Tänk på de cyklar som fanns då och jämför med dagens!!!

 (Bilden är från en annan cykelutflykt men det var så här det såg ut när man gav sig iväg på orienteringsäventyr).

Lägret var fantastiskt roligt. Två träningspass varje dag under ledning av Sture Stark och jättegod mat tack vare en underbar kokerska. Trots mycket och god mat gick Lena ner 5 kg under veckan...

Sista kvällen var det fest med musik och dans och de hade väldigt roligt. Helt plötsligt mitt i det roliga fick juniorerna för sig att de ville cykla hem för de var inte så mycket för att dansa och de hade hört att det skulle regna hela nästa dag. Lena hade gärna stannat men var rädd för att cykla ensam hela vägen så hon hade inte något val. Det var bara att hänga på.

Kokerskan skakade på huvudet men gjorde i ordning stora matpaket till dem och sent på kvällen gav de sig iväg. Det var en jättefin kväll. När de kom till Östanå stannade de för att äta sina matpaket. Det blixtrade och åskade runt omkring och var ett härligt skådespel men inget regn ännu så länge. Cykelturen fortsatte och vid 2-tiden på natten i närheten av Vittsjö (med nästan 2 mil kvar) fick Lena punktering. Efter stort rådslag i gruppen kom man fram till att juniorerna skulle turas om att skjutsa Lena, ha hennes packning och dra hennes cykel. De var ju trots allt 3 😉och de kunde ju inte lämna henne ensam mitt i skogen mitt i natten😃.

Som de slet! Lena var öm i baken i flera dagar efteråt och juniorerna var säkert helt slut de också. Så småningom kom de fram till Fagerhult och kusin Maj. Lena stannade där en hel dag och vilade upp sig och fick sin cykel fixad (vilken tur att Maj och Erik hade motorcykelverkstad😉). Därefter blev det en avslutande cykeltur hem till Fälleberga 5 kg lättare.

Verkligen olika förutsättningar då och nu😊.

Här började det egentligen.....!!!

Nu backar jag bandet lite. Min bror googlade på internet och hittade kul uppgifter om min morfar Anton. Dessa uppgifter finns i Folklivsarkivet i Lund och bygger på ett antal frågor som ställdes till äldre personer under rubriken "När den nya tiden kom till bygden". Min morfar Anton intervjuades 1956. Då var han 77 år gammal.

Så här står det, bl a...... (del av originalet nedan):

Anton Johansson i Fälleberga är fullt klar men något döv. Han är en liten rörlig karl: en något trög men saklig berättare. Han är född i Flyholmen, där folket är känt för att vara vidskepligare än annars i bygden. Av detta märks inte mer än att Anton Johansson ivrigare än de flesta förklarar sig inte tro på "sånt". Men att han "hört" en hel del. Anton Johansson har även varit i Amerika 1900-05, 1906-11 och 1912-15. Den första turen arbetade han i antracitgruvorna i Pennsylvania, de övriga gångerna såsom byggnadsarbetare över större delen av Amerika med undantag av Södern. Anton Johansson är också tydligen hembygdsintresserad och sparar på gamla redskap och handlingar.

Så här berättar morfar Anton:

"Hemifrån var det mest en i varje gård som emigrerade vid den tiden då jag gjorde det. Och i många byar vet jag att det var all ungdomen. Härifrån Fälleberga var det tre stycken unga karlar. Jag var över tre gånger i Amerika. Första gången var 1900. Det kostade 83 kronor då. Det började i Hälsingborg och därifrån åkte man över till Helsingör och där tog de i Skandinavien-New Yorkbolaget emot en och så åkte man båt till Grimsby, tåg till Liverpool och båt till New York. I båten hade vi stora gemenskapshytter och ett enda långt bord med kanter på. I detta stjälpte de potatisen och då båten gungade fick man passa på att fånga potatisen då den kom rullande. Då arbetade jag som kolskyfflare i antracitgruvorna i Pennsylvania. Jag hade 12 cent i timmen. Sedan var jag över 1906-11 och 1912-15 och då arbetade jag som byggnadssnickare tillsammans med andra hishultsbor. Vi var i Iowa och vid Stilla Havet och lite överallt, men jag trivdes inte med klimatet där, så jag åkte hem till Hishult och 1921 köpte jag Fälleberga för Amerikapengarna och lite till. Jag fick det för 18000."

Här började det år 1926

Det var här allting började, i Fälleberga i södra Halland. Här föddes min mamma Lena den 18 juli 1926. På bilden hennes föräldrar - min mormor och morfar - Elin och Anton. Precis så här var det. Soligt och varmt och strävsamt. Bilden här är från 50-60talet och det är fortfarande utedass och hämta vatten i brunnen som gäller.