Trots att de bodde långt ifrån varandra (ca en mil) och att det var cykel som gällde så lekte Lena och dubbelkusinen Alice mycket med varandra. Det var inte en dag då och då utan de bodde hos varandra i veckor. Hur deras mödrar administrerade det hela vet Lena inte för telefon hade de ju ännu inte.
Alice bodde i Långalt vilket var mycket spännande för Lena. Alices mor Astrid (som var både moster och faster till Lena) hade ju affär och där hände alltid saker. De saluförde allehanda saker, även blandade karameller 😊. Många kunder kom till affären och Lena har först nu förstått vilken duktig affärskvinna Astrid var.
En av kunderna kallades allmänt för Hönsa-Josef. Han var ett original men en väldigt snäll man. Alice och Lena besökte honom gärna. Hönsa-Josef var en stor djurvän och hade även får. Vid ett tillfälle hade han ett litet lamm vars mor hade dött. Josef födde upp det lilla lammet med nappflaska och det hade sin sovplats hos Josef i utdragssoffan.
Alice och Lena blev mycket förtjusta i det lilla lammet och Lena frågade om hon inte kunde få köpa det för 10 kronor. Efter några dagars betänketid gick Josef med på detta och då kom ju frågan hur Lena skulle få hem det lilla lammet till Fälleberga. Nöden är uppfinningarnas moder och en margarinlåda av trä, ca 30x20 cm, blev lösningen. Med lite halm i botten blev det perfekt för lammet.
Med lammet och margarinlådan på pakethållaren gav sig Alice och Lena iväg på cykelturen till Fälleberga. Lena kommer inte ihåg om det blev någon uppståndelse över hennes överraskande köp utan lammet blev snabbt hela familjens kelgris och fungerade nästan som en hund. En varm sommardag skulle Lenas far cykla ett ärende till Boda, ca en halv mil bort. Efter ett tag hörde han ett flåsande bakom sig. Det var det lilla lammet som hade sprungit efter honom.
Så småningom tyckte de att fårfamiljen skulle utökas och en bagge inköptes och snart hade de flera får. Det gick inte att lämna köksdörren öppen för fåren var väldigt sällskapliga. När de fick chansen så rusade de in i köket och bort till en ormbunke där de tuggade i sig bladen. Ibland blev de lite nervösa vilket resulterade i lortar på golvet.
En speciell händelse var när det kom tre pälsklädda damer från Jehovas vittne och ville frälsa Lena och familjen. Fåren, som ju alltid sprang lösa, började intressera sig för deras pälsar och började stånga och böka på dem och damerna kunde inte fort nog komma från Fälleberga.
Lenas mor Elin var duktig på att karda och spinna så det blev många bra och varma sockor till hela släkten. Dock har Lena inget minne av de åt fårstek. Man äter ju inte upp sina vänner.
(Bilden är från ett senare tillfälle. Lena var i 10-12årsåldern i berättelsen ovan)
